Reklam och sånt

Av god svensk tradition är det arbetarpartiet (antingen det gamla eller det nya) som bestämmer 365 dagar om året (man borde ha val den 29:e februari varje år...), och gör sålunda reklam några månader vart fjärde år – endast kommunisternas och nynazisternas flygbladsredaktörer håller modet uppe däremellan. Här i Schweiz ligger makten istället hos folket och kyrkan, och det har gjort att budskapstyngd reklam visas året runt. Vi börjar med folket.

Jag vet inte om Schweiz är världsmästare i direktdemokrati, men dom är åtminstone inte långt ifrån. Som utböling får man inte rösta, men påverkas ändå på olika sätt. Tills nyligen mer direkt genom att vissa delar av landet haft lokala omröstningar om vem som ska få eller inte få medborgarskap, även om just den företeelsen avskaffades eftersom det tydligen mest ledde till rasism och, eh... dålig stämning.

Det ständiga röstandet livnär en mindre industri vad gäller politisk reklam, både på allmänna annonsplatser och i brevlådan (politiska organisationer verkar antingen ha eller ta sig undantag för "ingen reklam, tack"-skyltar). Häromveckan avgjordes senaste rundan av omröstningar, då bland annat droger var på agendan, både cannabislegalisering (nej) och tillåtelse av läkemedelsförsäljning av läkare (ja). Vän av ordning tänker förstås att det ledde till stort rabalder kring cannabis, men att ingen skulle bry sig så fasligt om huruvida de privata apoteken skulle få konkurrens från likaledes privata läkare vad gäller försäljning av läkemedel. Icke så. Att en av frågorna hade med cannabis att göra snappade jag endast upp av Svenska Dagbladet av alla ställen, medan var och varannan annonspelare i stan sa antingen "Ja zur Wahlfreiheit" eller hade en skräckinjagande bild av vad det skulle betyda att köpa läkemedel från sin läkare:


Att man hamnat i ett konservativt land märker man när nej-sidan inte ens bryr sig om att förklara varför förslaget är dåligt, utan satsar på en slogan på temat "det funkar ju bra nu" (löst översatt). Kampanjen hade stort stöd i apotekslobbyn – jag har 6 apotek på vägen till jobbet, som av en händelse råkar vara 6 spårvagnshållplatser bort – och alla hade planscher i fönstren. Den svensk som tänker "inte nu igen" vad gäller snacket om euro-omröstning kan trösta sig med att det här var tredje gången schweizarna röstade om läkemedelsförsäljning, och jag vet inte om det blir sista heller...

Kyrkan då? Jo, dom verkar inte ha någon riktig opposition, så det är ännu svårare att förstå sig på deras budskap – dom behöver varken motivera till eller från. En sådan konstighet är att sabbaten ska hållas mestadels helig, så inga affärer har öppet på söndagarna – utom på järnvägsstationer av någon anledning. Kanske måste Gud få koppla av på söndagarna med att leka med sin märklinjärnväg i full skala? Hursomhelst har det växt fram hela shoppingcentran under järnvägsstationerna, som pga geografisk närhet (och administrativ slughet?) också tillåts hålla söndagsöppet, och, i brist på konkurrens, förstås är proppfulla på söndagarna.

Kyrkans reklam är av snällare och mer kryptisk natur än den politiska, som detta exempel:

Jesus sade: Jag är världens ljus

Som mer eller mindre religiöst oskolad ateist tyckte jag inte det var det slagkraftigaste citatet man kunde hitta i bibeln – och kunde dom inte valt en bättre bild av Jesus uppe i hörnet?

9 lösryckta ord kan dock behöva sitt sammanhang – dom kommer från samma historia som det kanske mer välkända citatet "Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen", där Jesus gör en fredligare tolkning av Mose lag att äktenskapbrottslingar ska stenas. En uppfriskande skillnad mot den kristna propagandan man stöter på i USA, men det är en historia för ett annat tillfälle.