Nya internationella äventyr

Det är över 5 år sedan jag började på LTH, så både studiemedel och -motivation börjar vara på upphällningen. Eller snarare har dom varit på upphällningen rätt länge, och japanåret var mer eller mindre tänkt som "det sista året" på min utbildning. Framtiden är kanske aldrig mer öppen än när man som (snart) nybakad civilingenjör ska hitta sin plats i det så kallade arbetslivet (vilket är ett lite lustigt uttryck, eftersom det känns som "arbete" och "liv" oftare ställs i motsats till varandra)...

Trots utflykter i matematikens och bio-/kemins värld är det ändå programmeringen jag alltid kommer tillbaka till, så med siktet på #1 sökte jag i somras jobb på Google, närmare bestämt som mjukvaruingenjör på deras största europeiska kontor i Zürich. Siffror från 2006 visar att Google har ungefär 500 sökande per plats, men det bevisar ju bara att dåliga odds inte får folk att sluta söka. =) Efter en hel del nervöst väntande och en telefonintervju utsattes jag för en heldag med intervjuer på Zürichkontoret.



Jag var bara nere ett dygn i Zürich, så jag har inte fått mycket mer än ett första intryck av staden, men det var å andra sidan ett mycket gott intryck. Jag kom ner på söndag eftermiddag, och tydligen hade stan en "bilfri dag" med flera gator omgjorda till gågator, med försäljningsstånd och massa flanerande människor. Det hjälpte förstås att Schweiz, till skillnad från Sverige, fortfarande hade sommartemperaturer även i slutet av september. På måndagen lyckades jag leta upp Googles kontor, gömt i ett tråkigt, alldagligt kontorsbyggnadsområde (till skillnad från den mer centrala arktiekturen som närmast påminde om gamla stan i Stockholm), och fick en liten rundtur genom lokalerna. Klockan var bara 10, så folk hade inte dykt upp i någon större utsträckning. Det berodde inte bara på att folk i gemen var morgontrötta och hade flexibel arbetstid, men de som samarbetade med folk i USA hade större nytta av att stanna senare snarare än att komma tidigare. Skulle passa mig utmärkt!



Frågorna var tekniska och fokuserade på algoritmer, vilket jag var förberedd på, men jag var lite förvånad över att nästan alla "faktafrågor" var så grundläggande (områden täckta av t.ex. den allra första algoritmkursen på LTH). Många frågor var dock svårare att klassificera i svårighetsgrad eftersom man var tvungen att resonera kring problemen, och jag inte riktigt vet hur få eller många som kan göra det (i en stressituation dessutom). Förmodligen var tanken att den första kategorin frågor skulle kontrollera att man var "booksmart", och den senare "streetsmart", och i så fall så är det säkert vettigt att lägga ribban högre för "streetsmarthet" än för "booksmarthet".



Fem sådana intervjuer senare var det dags att åka hem och utsättas för ännu mer nervöst väntande. Igår fick jag svaret: jag får jobbet! Så nästa månad ska jag ta pick och pack och flytta söderut!

Jag har fått svara på lite olika frågor om vad jag helst vill jobba med, som Google ska försöka matcha med något projekt vars grupp kan ta sig an en "Noogler" (som är officiell benämning på nyanställda, det står till och med "Hi Noogler" på formuläret). Tydligen får man börja med ett lite "mindre viktigt" projekt som är tänkt att utsätta en för åtminstone en del av Googles interna kodbas och system, men utan att man kan ha sönder något viktigt. Det lär säkert gå bra, Google har rutin på att hjälpa nyanställda med att flytta, hitta bostad, fixa pappersarbete, osv, så jag hoppas att dom kan guida mig igenom hela processen.

Jag lär ha mycket mer att skriva om Google och Zürich i framtiden, men det har får räcka så länge. Dags att fira!

Slut på japanäventyret

Trots viss inaktivitet på den här sidan har jag inte trillat av jorden, även om man från Japan sett skulle kunna mena att jag kommit halvvägs. För en dryg månad sedan åkte jag hem från Japan, och huserar numera i Lund (åtminstone tillfälligt, men det är en annan historia). Det har förstås hänt en hel del sedan juni, och det är kanske lika bra att ta en sak i taget. (Den som tröttnat på att läsa om mitt labb kan hoppa över två stycken nedan =)

Min sista tid på labbet gick mest ut på att reda ut detaljerna kring en ny modell med minimala förändringar från tidigare modell, men som av något som närmast kan beskrivas som en slump föll Yonemoto bättre i smaken än den gamla. Förklaringen är lite tekniskt bökig, men i princip kan man säga att en del av modellförenklingen är att "slå ihop" reaktioner med varandra, i det enklaste fallet så att a->b->c blir a->c, och därmed "bli av med" b i sina formler, även om den förstås ändå finns med i modellen. I praktiken är det bökigare, och man kan ibland göra på flera olika sätt, med några (oftast små) skillnader i de resulterande formlerna. När vi började modellera syreåtgången ställdes vi inför ett sådant val, och det visade sig att man kunde göra en förändring så att syreåtgången gick från att vara "implicit" till "explicit". Matematiskt sett gjorde det inte någon skillnad för möjligheten att modellera mängden förbrukat syre, men Yonemoto verkade känna sig tryggare med det nya valet, och de nya formlerna.

Tyvärr var de nya formlerna inte riktigt lika bra som de gamla när man matchade mot den experimentella datan (fast skillnaderna var rätt små), men det verkar inte som att det var jätteviktigt i sammanhanget. Yonemoto var hursomhelst nöjd med våra "framsteg", och jag skrev ihop en sida om det hela som jag kunde lämna in och sedan presentera, och Murakami jobbade vidare med nya experiment och skrev sedan ihop en längre rapport som han presenterade på japanska oljekemisternas årsmöte tidigare i september. (Det ska tilläggas att även om den nya modellens formler närmast är ett steg "åt sidan" så tillför de nya experimenten ny kunskap om hur reaktionerna sker under låga syrekoncentrationer mm. Jag menar alltså inte att hela Murakamis arbete är missriktat, utan noterar mest att arbetet på "min" lilla del - den matematiska modellen - inte resulterade i några framsteg i egentlig mening).

Resten av skolan tog också slut, tentorna kom en efter en utan några större överraskningar. Kursen "Japanese Business and Economy B" skulle avslutats med en utflykt till Toyota, där vi skulle få besöka deras världsberömda fabriker i "Toyota City". Tyvärr inträffade en jordbävning veckan innan, och fabriken fick stängas ner eftersom dom inte kunde få delar av en underleverantör, så hela resan ställdes in eftersom det inte fanns tid att göra den senare. Terminen avslutades med att alla utbytesstudenter höll korta föredrag om vad dom hållit på med på respektive labb, och det handlade om allt från att designa arkitekturen för ett dagis, till att programmera en robotarm, eller förstås ljuga lite om framsteg på det kemiska området.


Gruppfoto av den europeiska delegationen.

Det var förstås andra saker som tog slut också, det blev några stycken "sista kvällar med gänget", med de olika grupper av japaner och utlänningar jag umgåtts med. Jonglerings- och magiklubben som jag var med i under vårterminen hade lite sommarlovsfestligheter, men tyvärr missade jag deras lägerresa. Efter utbytesstudiernas avslutningsceremoni hade vi utbytesstudenter en sista utekväll (för mig åtminstone, även om inte alla var så snabba med att lämna Sendai), och dagen därpå var det dags att tömma och flytta ut ur rummet.


Ett gammalt hus i Takayama, använt för silkesmaskuppfödning.

Mina föräldrar hade några dagar innan kommit på besök, och tillsammans åkte vi runt i 2 veckor och såg på några olika ställen: Först Takayama och Kanazawa som båda hade mycket vackra bevarade traditionella byggnader och områden, och sedan Kyoto för att se på obon-festivalen där. Staden var drabbad av rekordhöga temperaturer (kring 38 grader, plus sol och mördande luftfuktighet), men vi kämpade på. En av dagarna berättade en ur hotellpersonalen att "you can't go out today", vilket nog är en direktöversättning av det japanska uttrycket för "det håller inte", snarare än "det är omöjligt", men det var å andra sidan inte långt ifrån.


En liten del av Fushimi Inari Taisha i Kyoto

Sist åkte vi till Shikoku som är en av de sydligare öarna och fick uppleva ett lite mindre "turistigt" Japan, med få utlänningar och ännu färre skyltar på engelska. Det var dock mycket vackert, framförallt kustområdet som såg ut över havet mot den japanska huvudön.


Vyn från Shikoku mot Japans inlandshav.

Allt roligt måste dock få ett slut, så efter en sista natt i Tokyo tog jag resan hem till Sverige och kylan.