Språktest på japanskt vis

Man kan som utlänning undra ibland hur det kan komma sig att den genomsnittlige japanens förmåga att prata engelska är så låg, med tanke på att alla japaner läser rätt många år engelska i skolan (även om dom börjar senare än svenska och många andra europeiska barn). En förklaring man kan höra ibland är att den japanska undervisningen är väldigt fokuserad på "enkelt testbara" och ytliga kunskaper, istället för förmåga att uttrycka sig och förstå andra. Det är inte den enda anledningen, men säkerligen inte obetydligt.

Därför kanske det inte är någon överraskning att läxförhören i japanskan också uppmanar till ytlig inlärning. Bilderna nedan visar en del av en veckas gloslista, samt en del av testet där 10 ord av ca 30-50 är utsuddade, och man ska välja rätt ord (ur en lista) att stoppa in i rätt "lucka". Man behöver alltså inte egentligen lära sig stava, och man har ofta onödigt stor hjälp av sammanhanget (mönstret hos de fyra sista orden nedan, där det alltså finns fyra prefix kombinerade med två ändelser, ger t.ex. två gratispoäng).


En del av gloslistan


Motsvarande del av glosförhöret

Den andra halvan av läxförhören handlar om grammatik och är klart märkligare. Kurslitteraturen har varje vecka 5-8 fråga/svar-par som exemplifierar veckans grammatiska regler, och fem av dessa återanvänds till läxförhörsfrågor. Även här bygger proven på att man ska fylla i luckor, och det blir nästan lika ofta fel som rätt (frågorna alltså). Nedan finns ett tre femtedelar av ett slumpmässigt prov och motsvarande sida i läroboken.


Exempelmeningar från läroboken


Läxförhör på meningarna

I mening 4 (fråga 3) upprepas t.ex. i princip hela den utsuddade biten i både frågan och svaret, och det enda man behöver göra är att haka på ett tecken för att markera att det är en fråga. Det är ju lite konstigt i sig, men det riktigt konstiga är att den nya grammatiska regeln handlar om att sammanfoga satser och återfinns bara i svaret, inte frågan!

I mening 5 (fråga 4) frågas "hur mår du" (eller "hur är din hälsa") och svaret börjar jakande, men det är inte uppenbart från frågan att det fortsätter "jag har blivit bättre". Jag hade till äventyrs inte memorerat meningarna utan hittade istället på något som kändes lämpligt och skrev "jag mår bra". Det fick jag visserligen poäng för, men det hade ju inget med lektionen i fråga att göra ("bli"-satser i det här fallet).

Sista exemplet är en "vettig" fråga (7 resp 5), som jag dock tyvärr gjorde fel på. Man ska skriva något till barnet Teresa, och svaret är "jag vill bli doktor". Frågan är förstås "vad vill du bli?", men att man i det här fallet inte ska ha objektsmarkör på "vad" hade gått mig förbi.

Sammanfattningsvis ska man kanske inte säga att allt är förlorat, men det är uppenbart att läxförhören kontrollerar att man gjort läxan snarare än att man lärt sig något på kuppen. Och säga vad man vill om "mönsterlösningar" inom tekniska kurser i Sverige, men man måste åtminstone stoppa in nya siffror i formlerna...