Utbildning

Teknisk utbildning i Japan skiljer sig en hel del från den vi har i Sverige, främst genom att alla senare-årsstudenter är knutna till något av skolans "labb", som blir studenternas "andra hem" på universitet.

Som utbytesstudent hamnar jag lite på sniskan i systemet, så jag tänkte börja med en liten överblick över min studiesituation. På förmiddagarna har jag föreläsningar, främst tillsammans med andra utbytesstudenter. Eftersom många japanska studenter har så svårt för engelska har man inrättat speciella kurser för utbytesstudenter, som ges på engelska av japanska föreläsare. Under höst-/vinterterminen läser jag tre nybörjarkurser om Japan (japanska, japansk kultur, respektive japanskt näringsliv och ekonomi) samt tre tekniska bio- och kemikurser.

Japanskan är den kurs som tar mest tid - förutom att det är många ord att lära in har japanskan en grammatik som är förvirrande för den som är van vid indoeuropeiska språk, plus att det är aningen besvärligt med tusentals istället för 29 tecken... Klasserna är aktiva (dvs mycket konversationsövningar osv) och vi har glos- och grammatikförhör i början av varje lektion, så det lämnas inget större utrymme för att komma "ur fas".

De andra kurserna är slappare, en föreläsning i veckan och ingen egentlig kurslitteratur (mer än material man får på lektionerna). Det vanliga är 90 minuter oavbruten föreläsning, vilket en av föreläsarna kommenterade var en minskning från de 120 minuter som gällde när han pluggade. (Japanskan har dock dubbelpass, dvs 180 minuter, med en rast i mitten, två gånger i veckan.) Det verkar inte finnas något enhetligt bedömningssystem, närvaro vägs ihop med den tenta eller inlämningsuppgift som fungerar som examination. Första tentaperioden börjar om ett par veckor, så det lär väl visa sig vilken nivå kunskapskraven ligger på.


Efter lunch går jag till mitt "labb", som i någon mån motsvarar en mini-avdelning inom "Engineering Chemistry Department" (huserat i skolans kanske fulaste byggnad, ovan). Labbet består av en professor (Yonemoto, som fått ge namn till labbet), en "assistant professor", en "research assistant" och ca 15 studenter från både bachelor- och master-nivå.


Yonemoto, iförd yukata, håller nyårstal i slutet av december.

Arbetet på labbet fungerar i någon mån som ett kontinuerligt exjobbande, där studenter sjäva (eller i undantagsfall i små grupper) bedriver någon form av forskning eller problemlösning. Yonemoto har med svenska mått mätt väldigt fria tyglar i hur labbets arbete sköts: han fungerar både handledare och betygsättare för studenterna, han bestämmer hur mycket studenterna ska vara på labbet (och drog till exempel in jul/nyårslovet för vissa studenter), han har sista ordet i frågan om vilken riktning studenterna ska dra sin forskning, och så vidare.


Tre labbkompisar, iförda labbrockar, som har åkt på att tvätta fönster under storstädning på labbet.

En av masterstudenterna (Murakami) är min handledare, och han forskar på oxidation av beta-karoten tillsammans med vitaminerna E och C. Min uppgift en månad framöver är att matematiskt formulera fyra möjliga modeller för hur de olika ämnena interagerar med varandra, och utvärdera vilken modell och vilka reaktionskonstanter som ger bäst överensstämmelse med experimentella data. På det stora hela är det en uppgift som passar en matematiker på ett kemilabb, och framförallt ett område där jag, jämfört med kemisterna, har mycket större förutsättningar att matematiskt utvärdera modellerna.

Det finns förstås mycket mer att säga om skolan, men det här får räcka som översikt.